Fotografering av brud i soluppgång.
Jag gillar att fotografera, har alltid gjort det, ända sedan jag vara liten och pappa gav mig en begagnad kamera. Det är något särskilt med att se världen genom en lins. Om jag inte valt att arbeta med att designa trädgårdar och hus, hade jag gärna arbetat bakom kameran, i någon form. Men, jag gjorde ett annat val, och även om jag tycker om att fotografera, är jag smärtsamt medveten om att jag endast är en glad amatör inom området. I synnerhet när jag får tillfälle att jobba med professionella fotografer.
Trots det, tackade jag ja till att fotografera min systers bröllop när hon och hennes blivande man frågade mig om jag ville vara deras bröllopsfotograf. I efterhand har jag tänkt på vilket enormt förtroende de gav mig. Vid ett bröllop är det bara ett tillfälle som gäller, det är ögonblicksbilder, och det är omöjligt att komma tillbaka en annan dag och göra om fotograferingen om det skulle bli pannkaka av alltihop. Men, de tvivlade inte på mig, och jag tvekade aldrig, once-in-a-lifetime-grej även för mig, som bröllopsfotograf.
Jag visste tidigt att jag, och min syster och hennes man, önskade sig bilder som var avslappnade, med atmosfär och känsla. Så, tidigt i ottan, innan solen gick upp, åkte vi till den plats vi sett ut för fotografering av bruden i brudklänning. En imponerande allé, omgiven av ängar och sädesfält, på Österlen. Ljuset var fantastiskt, likaså min syster, en vacker brud i en sagolikt skir brudklänning, avslappnad, glad och förväntansfull. Sedan, när första delen av fotograferingen var avklarad, åkte vi hem, nöjda båda två, Väl hemma åt vi en god frukost under pergolan, och njöt av tystnaden innan huset fylldes av ljud när övriga i familjen vaknade.
